veck me pusta

Saras andra arbetsdag är avklarad och vi väntar spänt på att hon ska komma hem och sätta sig i soffan med sitt te och berätta om sin dag med de norska åldringarna. Innan hon gick till jobbet besteg hon den lilla kullen här i Gamlebyn. Skulle inte förvåna mig om hon fortfarande har flåset uppe :p Träning är nåt vi verkligen prioriterar i krulltottarnas bostad. Igår rensade Stin och Sara sina inre kaos - den ena gjorde solhälsningen och den andra försökte sig på lotusställningen på köksgolvet.

Idag har jag och Stinigumman sökt jobb slash fönstershoppat och vi har tillryggalagt snuskigt många mil i Oslos centrum, i duggregn, UTAN paraflax. Döden för självlockigt hår! Jakten på jobb går framåt, men än har inget konkret dykt upp. Jag har förälskat mig i en underbar liten butik som säljer underkläder, la senza. Jag skulle stormtrivas med att svassa runt där dagarna i ända, bland spetstrosor, korsetter och strumpebandshållare.

Efter timmar av springande i butiker belönade vi oss med en liten ceasarsallad på Friday's. Stinis gör fortfarande inga framsteg med norskan. Vi bestämde att hon skulle få bjuda på kalaset och hon gjorde sitt bästa för att förstå kortläsaren, men servitören var nästan tvungen att till och med knappa in koden hennes. Finalen var när hon skräckslaget utbrast "Åh nej! Vad menas med konto belastet?!"

Ge mig styrka!
Karro

Igår flytttade jag och Putti-Sara in på Alnagatan 11 i Oslo. Lägenheten är verkligen helt underbar förutom några små petitesser;

* Bristen på speglar... tre tjejer och endast EN spegel. Gud bevare mig väl! Hur ska detta sluta =P
* Vi blir nog tvungna att ta tricken in till centrum, ve och fasa. Dom är ena riktiga helvetesmaskiner. Igår försökte en av dom ta en av mina matkassar. Dörrarna smällde igen innan jag hann igenom. Tur att jag hade äggen i den andra påsen. Annars hade det blivit riktigt festligt bland matvarorna.
* Men det som oroar mig mest av allt är att vårt hem för de närmaste 2 månaderna är beläget precis bredvid en stor skräckinjagande gravlund. Imorse vid 5-tiden var jag påväg till flyget... alldeles ensam. Jag kan svära på att jag såg någon ellet något lömskt skymta mellan gravstenarna. Förmodligen var det en varulv eller en dödgrävare. Men jag undersökte inte saken närmare. Gravlunden ger mig the creeps!

Efter att jag passerat gravlunden skyndade jag skräckslaget vidare mot centralstationen. Några minuter senare tröttnade jag på att förvirrat trippa runt på mina 8 centimeters klackar så jag haled a cab, i sann Carrie Bradshaw anda, och hoppade in och sa vart jag ville åka. Taxichauffören smålog, körde 50 meter och stannade taxametern och utbrast "framme".

Befinner mig på centralstationen i Stockholm, Lovisa dök precis upp. Nu v'äntar vi bara på Stini. Vi är tvungna att fånga in henne precis när hon går av tåget, så att hon inte hinner villa bort sig. Ikväll får vi förstärkning av Brita och det blir middag, skumpa och Alicia Keys på Hovet.

Klemmer
Karro

Idag betalade jag in depositionen för den här lilla pärlan. Det sved till lite i min pung, men det är den van vid. Observera att alla vitvaror är svarta! Vilken dröm! Kika på det här Eve, säkerligen ett HTH-kök. En liten svartvit Audrey Hepburn tavla där, en liten rosa dator här, en symaskinshörna och en liten svart skärmvägg med krumilurer så börjar vi närma oss.  

Roomies             (X)
Lägenhet             (X)
       Jobb                     (Hm...)

För drygt ett år sedan, långt in i det norska fjälllanskapet, långt bortom all civilisation och allt förstånd, slet vi på ett av Norges hårdaste och skojjigaste arbetsläger, Storefjell. Ägarna kallar stället för ett "hotell". Vi ryckte dukar, ryddade, försökte desperat stövsuga bort sjuttiotalet från den smaklösa heltäckningsmattan i spisesalen, vek solfjädrar och gav restauranggästerna alkoholduschar som hette duga.
Nu, ett år senare, känner vi oss mogna för att återvända till grannlandet, allt glömt - inget förlåtet, men denna gång styr vi kossan mot huvudstaden och Lovisa kommer endast få följa med på ett kort. Paris får vänta, Oslo - Here we come.

Stini har "som vanligt" lett lägenhetsletaraktiviteten. Efter månader av febrilt sökande hittade hon äntligen en lägenhet på ett acceptabelt avstånd från Centralstationen. Jag, Stini och Putti-Sara, med spoten, från Leksand ska bo i Gamlebyn, i en tvåvåningslägenhet på 34m² =S
I Maj kommer det förstärkning från Sveriges ligiststad numero UNO, en liten bitsk thailändska med skinn på näsan.

Ser fram emot våra SATC-kvällar, brända bakverk, catfights, mer eller mindre passande listor på insidan av skåpdörrar (jag lägger in ett av mina veton, redan innan du tänkt tanken Stin), drinkaftons, irritation över mitt ivriga plockande, krig om spegeln, allt vändande och vridande på slantarna, den sju timmar långa resan hem till Gräddvägen samt Sarornas och Karro & Stinis alldeles egna utforskande av Oslo.

Au Revoir
Karro