veck me pusta

Vi samlades några tappra supportrar och gav Sverige vårt fulla stöd i kampen mot spanjorerna

Igår hade vi bestämt oss för att tömma spritförrådet på Alnagatan. Det gick som väntat mycket bra! Här är uppvärmningen inför förfesten:

Idag ska Stinta o jag göra en insats vid hårrötterna, inför kvällens festligheter. Har ni sitt töcken kuulin kulör? Nu sitter mamma där hemma och biter sig i tungan. Om man frågar henne så har vi gett men åt varenda handduk där hemma, tack vare vår salong på Gäddvägen.

För övrigt kan jag berätta att Stinta sköter sig exemplariskt när det gäller vadet hon ingått med Martin. Hon har bättre karaktär än man kan tro och ger sockersuget en tuff match. 
Det konsumeras frukt, havregryn och surdegsbröd i massor. Den fysiska aktiviteten kunde dock få lite mer uppmärksamhet och tid. Idag skyllde vi på duggregn och igår på en ond tå.

Dom tror att dom kan dansa...?! Och dom tror såå rätt! Nu har vi varit på den första livesändningen av So You think you can dance - Scandinavia och skaffat oss några favoriter; man kan ju inte låta bli att skrika lite extra när de svenska dansarna skakar Booty.. Av dem ä det Daniel, Emma, Mario och Junior som gjort mest intryck på oss. Annars är det två norska tjejer som verkligen har DET, Mona och Huyen. Ena riktiga bombnedslag.
 
Desse såg inte så mycket av dansen, men har stenkoll på juryn... eller vissa svenska delar av den =p Hon lyckades ta några mindre lyckade kort på den nakna bouncemedlemmen nedan.

Sara och jag är tillbaka i Oslo och Karoline Kanin kommer efter på torsdag. Då har vi tre och Desse beställt biljetter till "So you think you can dance" live här i storstan.
Efter helgens dansande har vi drabbats av allvarlig dansfeber och varenda rörelse slutar med en piruett, plié eller pas de bourrée.
Igår kväll var Sara och jag på Danseinstitutet och tog en jazzklass, där vi fick slipa på tekniken och köra en lidelsefull kombination till Rihannas Rehab. Asaskoj! Do you do you do you do you wanna dance?

                                                                                       Stin

Helgen var oförglömlig och hysteriskt kul! Vi var en hel drös med gamla och nya paddor som återigen satte på oss dansskorna för att göra en jubileumsshow i Lindberghallen. Toadz grundades -88 och sedan dess har 36 olika paddor ingått i gruppen. På ett dygn skrapade vi ihop en show med gamla nostalgiska nummer. Det var underbart skoj att dansa igen och träningsvärken kommer vi inte att bli av med i första taget.  

Bandet börjar mer och mer likna en liten familj, Karin är den galna storasystern, David den ansvarsfulle storebrodern och Martin... är definitivt yngst i familjen, dvs. lillgossen.
Lillgossen o Stini kommer troligtvis minska i storlek de närmaste fem veckorna. De har slagit vad om en summa pengar om vem som kan gå ner flest kilon på fem veckor. Tävlingen avslutas när vi kommer hem från Kina.
Jag har tagit på mig rollen som Stinis coach och jag ska vara skoningslös. Hon ska inte ens få lukta på kaloririk förtäring och om hon ska förflytta sig, är det höga knän som gäller.

Karro

Idag har jag och Sara sprungit runt som yra höns i Oslo city. Hon är här en vecka för att bl.a. fixa skattekort, söka lite jobb och prova på utelivet. Vi har byggt en madrass- och kuddkoja på sovloftet och är nu fyra damer som snarkar ikapp där.
Veckans schema är fullspäckat; vi ska ut o äta tjusigt, ta sprutor i stjärten, spela konsert i Kongsvinger och lördagskvällen och natten beräknas bli mycket svettig och ska tillbringas på danshaket Stratos. En sportbar på Majorstua ligger oxå riktigt risigt till.  

Saras belåtna smil kommer av att vi pecis mottagit en kölapp av ett par trevliga gentlemän, som gett upp hoppet om att komma fram till luckorna innan stängningsdags hos Polisens utlänningsavdelning. Vi hann tyvärr ej fram i tid.

I Maj kommer vårt lilla kollektiv bli lite större. Två Saror, Stinky, jag och förhoppningsvis lille Pär från Näs.

Karro 

Jag och min trogna vapendragare Stini, de blondaste av blondiner, har idag stått oførståendes framför en biljettautomat  i minst en kvart, utan att førstå ett jota, och sett køn væxa bakom oss. Till slut var vi tvungna att se nederlaget i vitøgat och frågade førsta bæsta lusekofta om hjælp.

Efter detta missøde kunde vi inte hålla emot längre. Vi var førskræckligt førødmjukade och in desperate need of a chocolatebar. Vi gick in på førsta bæsta Narvesen och högg tag i varsin endorfinbefriande underbaring. När jag køpt min, gick jag ut för att vänta på Stini. Jag var så førtrollad av min choklad, att jag inte mærkte att jag stællt mig mitt mellan dørrarna, nær jag førsøkt øppna den. SHOPP så åkte dørrarna ihop och jag var fast. Dær stod jag skrikandes tills Stin ræddade mig genom att nærma sig dørrøppnarcensorerna.

Karro